annaisa

en sak som jag inte avslöjat om min semester är att jag träffade en trevlig kille när vi var i karlshamn...

han och jag hade så otroligt roligt ihop, vi hade samma humor och skrattade massor. jag hade nästan glömt att det kunde vara så kul!

hursomhelst så brydde jag mig inte om att ta hans telefonnummer eller nånting sånt eftersom jag utgick ifrån att vi inte skulle ha mer med varann att göra. fast jag blev ändå glad när han frågade efter mitt nummer och när vi skildes åt så sa han faktiskt att vi skulle höras. min erfarenhet är dock att det bara är en fras man säger utan att det nånsin blir så! :-)
när det hade gått två dagar och jag hade åkt hem till dalarna igen så började jag vara lite irriterad på mig själv för att jag inte hade hans nummer. jag menar, killar man har så kul ihop med och som har ett "tilltalande yttre" växer ju inte på träd!

sååå jag blev jätteförvånad när det pep till i mobilen och jag hade fått ett sms av den här killen! hihi. efter den kvällens utbytande av sisådär 20 sms så har vi skickat sms till varandra lite då och då. så har det varit ända till igår när han ringde!!! jag blev jätteförvånad. och glad förstås! nu är inte jag någon telefonpratare, särskilt inte med personer jag inte känner så väl, så det hade kunnat bli ett tyst och pressat samtal. men vi pratade om lite av varje i mer än en halvtimme och det kändes jättebra! men jag har lite svårt att förstå hans sydliga dialekt ibland... ;-) 

ja, det vara bara det jag skulle berätta just nu. nu måste jag äta frukost och göra mig klar för ett dygn på jobbet!