annaisa

anställningsintervjun började med att jag under en timme satt och samtalade med två  av cheferna, den nuvarande och den som ska ta över verksamheten efter en liten omorganisation. konstigt nog är jag inte särskilt nervös av mig inför möten av det här slaget, kanske jag saknar nån nervositetsgen eller så har jag bara goda erfarenheter av chefer. timme nummer två innebar att jag fick träffa dom två som jobbar med den aktuella verksamheten idag och dom som kommer att bli deras kollegor efter sammanslagningen, allt som allt 7 personer. men det sjukaste av allt är att den person som blir min närmaste kollega om jag börjar jobba där är - håll i hatten - storebror till killen jag gick på studentbalen med! hur litet får sverige bli?

hur intervjun gick då? jovars, det var intressant och jag tyckte att jag kom med bra svar. kanske hade jag kunnat få fram mer utvecklade och genomtänkta svar på frågan "vad tillför du i arbetsgruppen?"  men jag är nöjd, när allt kommer omkring så har jag ju faktiskt redan ett jobb som jag kan leva med ett tag till.