jag väntar å väntar å väntar...

kroppsligen är jag här i min lägenhet men i huvudet är jag redan hemma hos mamma och pappa. åh vad tiden går sakta när man väntar!

vi hade iaf en bra helg på jobbet med glada och förväntansfulla ungar på lilla julafton. ingen kände igen tomten heller! vad härligt det är att se barn i alla åldrar bli helt pirriga när en tomte kommer gående med lykta i handen! ihhh! 

  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0