döda mig långsamt

jag är så galet less på att vara sjuklig. det är nästan så jag önskar mig en rejäl influensa med hög feber och värk i hela kroppen bara för att kanske få känna mig frisk efteråt. såhär har det sett ut sen december:

alternativ 1: jag går till jobbet och jobbar hela förmiddagen med en känsla av att nån har fyllt min skalle med bomull. på eftermiddagen är jag trött och på kvällen ännu tröttare. vid 22 kommer nästäppan. vid midnatt kommer halsontet. på morgonen när jag vaknar kan jag knappt svälja och måste hosta hosta hosta och hosta. efter ett par timmar i upprätt läge är andningsvägarna någorlunda fria.

alternativ 2: jag är ledig och det är endast av gammal vana jag stiger ur sängen. orkar ingenting. vill ingenting utom att  få slippa vara förkyld. när jag är ledig har jag ofta litelite feber. värt att va ledig. not.

summan av kardemumman är att jag aldrig är så sjuk att jag inte kan jobba. mellan arbetspassen gör jag inget annat än vilar så jag ska vara tillräckligt kry för att jobba. iofs så är det alldeles för dyrt att vara sjuk på mitt arbete men ska det vara så här vill jag faktiskt inte längre vara med.

nu ska jag virka en strumpa eller nåt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0