så kan det också gå
det sista jag och min kollega pratade om innan vi lade oss i varsitt jourrum igårkväll var att han skulle ta ett av våra fordon till verkstan strax före åtta när dagens personal började komma. barnen sover oftast till åtta-halvnio och om dom vaknar så sätter dom sig vid tv:n, världens mest praktiska barnvakt. så när det knackade på min dörr halvsju imorse tänkte jag "förihelveteungjäveldukansättaigångtvnsjälv" men det var min käre kollega som frågade om jag levde och meddelade att han snart skulle åka. till saken hör att jag alltid brukar vara först uppe och stöka i köket och läsa tidningen i lugn och ro. men jovars, jag levde och gjorde mig iordning. när jag sen kom ut i köket frågade han om det var ok att han åkte iväg. "jaah?" sade jag, "har du ändrat dig och tänker vara där redan när verkstan öppnar?". " nämen vaddå?" sa han. då fattade jag! och frågade honom vad klockan var... "kvart i åtta" sa han, "nähä. kvart i sju" sa jag...
haha. det skrattade vi åt ett tag. han hade stigit upp 05.40 helt utan anledning. haha. jag skrattar fortfarande.
