annaisa

usch vad jag blir less på mig själv. jag är den mest tråkiga och patetiska person jag känner. som är så ynklig och inte gör nåt åt saker och ting. jag kan komma med alla världens ursäkter och bortförklaringar men i slutändan är det ju faktist bara upp till mig själv att åstadkomma nån förändring. såna här dagar undrar jag om jag på riktigt är sjuk i huvet??? det känns faktiskt så. att veta vad som behövs för att må bättre men ändå inte kunna förmå sig att göra det. är det skäl nog för att deportera sig själv till långtbortistan och låtsas att man vill det?



fast jag egentligen bara ville ha lite sällskap.



jag tackar gud och almanackan för att det dröjer länge till nästa storhelg! är det all helgona som är på tur?