annaisa

filmen (försoning) var riktigt bra, en rörande berättelse, dock kom det, överraskande nog, inte en enda liten tår. jag som brukar gråta till extreme homemakeover och sjukhuset! de hade lyckats med att återskapa miljöerna så det verkligen kändes som 1930/40-tal och det är något jag gillar skarpt i filmer, verklighetstrogna miljöer. snyggt filmat var den också, men, det finns alltid ett men! :-) men jag gillade inte slutet, det förstörde tyvärr för mig. kanske ska läsa boken för att se om den också slutar så...

efter filmen hann vi med en snabbfika på waynes, det var riktigt trevligt och vi satt och gnällde lite kring jobbsökandet!