så kan det också gå
det sista jag och min kollega pratade om innan vi lade oss i varsitt jourrum igårkväll var att han skulle ta ett av våra fordon till verkstan strax före åtta när dagens personal började komma. barnen sover oftast till åtta-halvnio och om dom vaknar så sätter dom sig vid tv:n, världens mest praktiska barnvakt. så när det knackade på min dörr halvsju imorse tänkte jag "förihelveteungjäveldukansättaigångtvnsjälv" men det var min käre kollega som frågade om jag levde och meddelade att han snart skulle åka. till saken hör att jag alltid brukar vara först uppe och stöka i köket och läsa tidningen i lugn och ro. men jovars, jag levde och gjorde mig iordning. när jag sen kom ut i köket frågade han om det var ok att han åkte iväg. "jaah?" sade jag, "har du ändrat dig och tänker vara där redan när verkstan öppnar?". " nämen vaddå?" sa han. då fattade jag! och frågade honom vad klockan var... "kvart i åtta" sa han, "nähä. kvart i sju" sa jag...
haha. det skrattade vi åt ett tag. han hade stigit upp 05.40 helt utan anledning. haha. jag skrattar fortfarande.
febrig och ynklig
igår hade vi planering under fömiddagen på jobbet och det är oftast rätt tufft att komma in och börja jobba mitt på dan. det innebär i praktiken att barnen får 8 olika ställföreträdande föräldrar under en och samma dag. inte så konstigt att det var high chaparall resten av dagen kanske?
dessutom arbetade vi första passet med vår nya kollega. på natten sade han att han var helt utmattad och absolut inte ville jobba på vår enhet. yippiekayey! vilken härlig inställning... det kan bli en dryg tillvaro på jobbet framöver med andra ord.
efter en jobbdag och en jobbnatt
things ain't what they seem to be
slut som artist
när man har jobbat, och alltså varit vaken, 28 timmar i sträck orkar man inte så mycket.
idag har det har varit alldeles tillräckligt att gå till sushihaket och att se på så ska det låta.
ibland när jag är filosofisk och lite fundersam, som jag var i natt mellan 3 och 5 ungefär, undrar jag hur det ska gå för barnen på mitt jobb. jag jobbar ju med ungar som har varit med, om alternativt åstadkommit, mer skit än många hinner på en hel livstid. och vi gör så gott vi kan för att dom ska hitta nån slags balans och plats i världen. antingen tycker dom att dom är helt värdelösa eller så anser dom sig vara den bästa person som någonsin avlats. och ibland försöker dessa båda åsikter komma sams i samma varelse. hur ska det gå? det ska verkligen bli intressant att följa dom små filurerna.
men just nu önskar jag att jag var bibliotekarie istället.
hur är det nu man gör när man bloggar?
bla. är det lagt ett varsel på min arbetsplats och vi går alla och väntar på vilka namn som kommer att stå på listan över dom som blir tvungna att gå. min fördel gentemot många andra är min socionomexamen då företaget har som ambition att hålla en viss utbildningsnivå.
hur det än blir så kommer det att bli trist på jobbet. hur ska man kunna jobba (och må) bra ihop i en sån situation? dom som får sparken mår kass och dom som blir kvar har jordens dåliga samvete och det ska vi gå i fram till att uppsägningarna träder i kraft.
dessutom är jag fortfarande förkyld. blä.
panta mera
lönesamtalet var... hmmm... ja, det var ett samtal där min närmsta chef informerade om vilken av grupperna för det årliga lönepåslaget (som förhandlats fram tillsammans med facket) jag befann mig. jag hamnade i mellangruppen vilket innebär en ökning på ca 700 kronor/månad. det är jag nöjd med och jag fick veta lite om vad jag gör på jobbet som leder till att jag hamnar i den gruppen. vi pratade också lite om sånt som jag behöver göra mer av. min största brist är, inte helt oväntat, min korta erfarenhet av arbetet som behandlingsassistent.
nä, nu tar jag mig en ruta choklad, 70%, och kryper ner under filten!
ursäkta mig
tyvärr har jag tagit med mig lite av jobbet hem. men bearbeta saker man har varit med om på arbetstid är väl tillåtet? istället för att sluta klockan 22.30 igår hann klockan bli 00.45 innan jag kunde cykla hem.
och när jag vaknade strax efter 10 hade jag dessutom lite feber. sån är min dag idag, onsdagen den 21:a januari 2009.
söndagsångest en måndag
"mellanveckan" i vårt rullande schema innebär att man jobbar tisdag och torsdag. lyx! skriker säkert endel. och det kan jag väl hålla med om... men samtidigt så behöver iaf jag två dagar på mig för att ladda om ordentligt och mellanveckan innebär att jag inte får det. särskilt inte om oturen är framme och vi har veckomöte på onsdagen också!
när jag är lite förkyld så är jag alltid extra hemmakär och vill helst inte ens gå ut med soporna. haha. men jag får väl ta mig i kragen imorgon och låtsas som att jag är helt frisk och fräsch!
idag ska jag vara själv
helgen var annars himla fin. i lördags packade vi ihop barn och grillkorv och åkte ut på en sjö med långfärdsskridskor. långfärdsskridskor är något jag har velat testa ända sen jag var liten. och det var precis så härligt som jag har trott! helt underbar känsla av att bara sväva fram på isen! det kommer jag absolut att göra igen.
trött men nöjd
och jag kan inte annat än älska det väder vi har nu. det är lite kallt men alldeles underbart lagom mycket snö!
väntan är över
och den där mp3-spelaren får jag fortfarande ingen ordning på så om nån vill posta en installationscd för creative zen 8GB så vore jag glad över ett lån! kan man hyra den nånstans månntro? :-)
it´s a small world
anställningsintervjun började med att jag under en timme satt och samtalade med två av cheferna, den nuvarande och den som ska ta över verksamheten efter en liten omorganisation. konstigt nog är jag inte särskilt nervös av mig inför möten av det här slaget, kanske jag saknar nån nervositetsgen eller så har jag bara goda erfarenheter av chefer. timme nummer två innebar att jag fick träffa dom två som jobbar med den aktuella verksamheten idag och dom som kommer att bli deras kollegor efter sammanslagningen, allt som allt 7 personer. men det sjukaste av allt är att den person som blir min närmaste kollega om jag börjar jobba där är - håll i hatten - storebror till killen jag gick på studentbalen med! hur litet får sverige bli?
hur intervjun gick då? jovars, det var intressant och jag tyckte att jag kom med bra svar. kanske hade jag kunnat få fram mer utvecklade och genomtänkta svar på frågan "vad tillför du i arbetsgruppen?" men jag är nöjd, när allt kommer omkring så har jag ju faktiskt redan ett jobb som jag kan leva med ett tag till.
snurrigt
jag antar att jag redan imorgon bör berätta för min närmaste chef att jag ska på en anställningsintervju... jag tror inte att han kommer att hurra direkt... menmen. jag kommer att gå dit dels för att ta reda på så mycket som möjligt om tjänsten men också för att öva mig på att gå på anställningsintervju. OM jag sen skulle bli erbjuden tjänsten så måste jag verkligen ta mig en funderare. jag gillar ju att jobba mina ca 10 dygn/månad och vara ledig resten, jag gillar min lön och jag beundrar företaget och stöder deras behandlingstanke. MEN jag vill ha ett jobb med mer administration (typ dokumentering, planering etc), mer samtal och framförallt ett jobb som är närmare det jag tror är mitt drömjobb, familjebehandlare. det svåraste skulle nog vara att börja arbeta kontorstider. blööö.
medan jag funderar äter jag dadlar och längtar efter att sätta tänderna i den nybakta vörtlimpan jag köpte idag. i ett beslutsamt ögonblick (framför spegeln ska tilläggas) bestämde jag mig för att inte äta fler mackor före jul. jo tjena, vad bra det gick. not. brödkryddor av typen vört borde förbjudas!
förändringens vindar
det ironiska i det hela är att förra veckan var en guldvecka på jobbet så nu är jag inte alls säker på att jag vill byta jobb. what to do? what to wear?
först så går det ner, sen så går det upp
arbeit macht frei
nåväl. vardagen kallar och dammsugaren står och stampar och frustar i städskåpet. den vill ut och äta damm!
early bird
det är både positivt och negativt att inte veta det. det braiga är ju att jag kan bo i princip varsomhelst utan att det är helt fel. det hemskt tragiska är ju att jag inte har något som får mig att känna att jag hör hemma. men jag väljer att fokusera på det positiva och alla möjligheter det ger mig!
nu ska jag iväg på möte på jobbet och försöka engagera mig lite samtidigt som jag ska lägga band på mig och inte skrika rakt ut: jag slutar nu! hej då!
myror i huvudet
sen kom kortvasan på tal...
