annaisa

efter flera veckors helvete på jobbet så hade vi en kanondag igår! i måndags var det iofs helt ok också men igår var det riktigt roligt, mysigt och bra. hela dagen. på mitt jobb händer det nästan aldrig. det brukar alltid vara bråk, skrik, ångest och slagsmål. jag fick tom sova hela natten. fram till klockan 06 iaf... men det är helt ok. jag blir hellre väckt tidigt på morgonen än mitt i natten då jag brukar ha svårt att somna om.

idag är det riktigt kojväder. det bara regnar och är grått så jag går inte ut mer än nödvändigt. jag tror att jag ska läsa hela dagen! förutom när jag tränar förstås.

efter en dag och en natt från helvetet är jag inte ens ett litet knytt. jag är möjligen skuggan av en liten blöt fläck.

ja, alltså det var ett skitpass på jobbet. tack och godnatt.

det är vad jag är! :-) jag har ju som sagt jobbat hela helgen och var lycklig som en lärka över att få cykla hem och vara ledig idag!
träffade en kollega för att äta lunch (sushi igen... hehe) på stan och glömde ta med telefonen när jag gick. när jag kom hem hade vår personalansvariga ringt och självklart ville hon att jag skulle komma in och jobba lite extra - idag... jag visste att dom var en man kort i arbetslaget som gick på idag men brydde mig inte då jag inte ville jobba mer. men nu, efter ett par timmars sömn, känns det rätt ok att cykla tillbaka och ta en kväll till. men sen ska jag vara ledig imorgon.

det värsta är att jag missar två olika danskurser som jag hade tänkt gå på ikväll :-(
jag får väl köpa mig en egen danskurs för extrapengarna sen då...

slut i huvudet!

vi hade en bra dag på jobbet igår och natten var lugn. visst var det en hel del konflikter och jag var vaken mellan 3 och 4 i natt. men konflikterna är ju en del i en process och process är bra när man vill förändra saker och ting!

men det är alltid lika vedervärdigt att höra 11-åringar prata om självmord och att ingen skulle sakna dom om dom dog. fy f*n. jag tror jag väntar ännu längre med att skaffa barn.

vilket kaos! att börja en måndagmorgon med att höra om det som hänt under helgen... några nyckelord är: poliser, rymning, akuten, glasskärvor. och i detta var ALLA 7 ungdomer mer eller mindre inblandade... uhhh... det är bara att kavla upp ärmarna och visa vilka som bestämmer sa vi i personalen. och efter en hel dags stök, bök, tjat och slagsmål bestämde vi oss för att lasta in barnen och färdigbredda mackor i bussen och åka iväg. som genom ett trollslag blev allt annorlunda! alla ungar var nöjda, lugna och i säng klockan 22 och detta skulle ALDRIG ha hänt om vi varit kvar i huset och nött på varandra. hela dagens dränering på energi vände och jag var pigg och glad som en lärka när jag kom hem vid midnatt!

idag öser regnet ner så jag hoppas på att min beställning från cdon kommer idag!

jag tycker faktiskt jättemycket om mitt jobb men ändå gruvar jag mig alltid litegrann inför "långveckorna", dom veckor då jag jobbar mån, ons, lör + sön. oftast är det obefogat gruv som tur är! men i veckan är det jag, min parhäst P och två vikarier som ska jobba. den ena vikarien var på inskolning förra veckan (och imponerade inte direkt på mig), den andra vet jag inte vem det blir... så det kan bli kämpigt i veckan mao.

nu ska jag gruva lite till innan jag kryper upp på loftet och läser en stund!

fy tusan vad jag är trött i huvudet!
vi har haft en jättebra helg på jobbet. fullt ös med spring, lek och hög ljudnivå. men det var stökigt på ett bra sätt - fullt av energioch liv, precis som det ska vara i ett hus fullt av barn och ungdomar.
konstigt nog var det inte alls många konflikter mellan dom, men några mellan personal och ungdom förstås! :-) jag ar tom sovit riktigt bra under jourerna. natten mellan lördag och söndag sov jag däremot hemma men jag har absolut inget minne av det! haha. så kan det vara ibland när huvet är fullt med funderingar.

jag sov en timme efter jobbet och efter en springtur i ösregn åt jag lunch men jag är fortfarande helt off. jag orkar inte ens se tv. och då är det illa! så det lutar åt att jag tar en till tupplur innan jag sätter mig på tåget till arlanda.

åh, jag är så trött att jag håller på att tuppa av. men det går ju inte för om mindre än en timme ska jag ju cykla till jobbet :( det hade varit superskönt att sova hemma i natt men jag kan behöva lite extra komptimmar. tyvärr kan jag sällan ta ut mina timmar i ledighet (taskigt om vikarier) utan får vackert ta en slant extra i lönekuvertet istället.

att man bara får spara 40 timmar/månad är ju inget problem om man arbetar 8 timmar om dagen, måndag-fredag. men om man jobbar på sånt schema som vi gör så kan 40 timmar vara både mer och mindre än en veckas jobb. en vecka kan vara 15+2 timmar som minst och 62,5+2 timmar som mest. men tar jag ut komptid vid rätt tillfälle så kan jag få ut 9 dagar ledigt om jag tar ledigt från 2 arbetspass. det är ju fint om man tex vill åka på semester utan att ta ut några semesterdagar! :-)

första arbetspasset efter semestern. och det kändes. hu, vad ringrostig jag var till en början. men som tur är släppte det snabbt och innan lunch var det som att jag aldrig ens haft semester!

nu när jag har varit bland "normala" och friska människor så hade jag nog förträngt hur sjuka (psykiskt) och behövande ungdomarna på jobbet är. jag känner med dom och vill göra allt jag kan för att dom ska må bättre. med det i huvudet ska jag cykla iväg till vårt veckomöte! jag tycker så himla bra om mitt jobb och mina kollegor så det väger nästan upp allt jag gnällt om den senaste veckan!

en wxtra bonus är att solen lyser efter 4 dagars regn!

sådärja. då var det färdigsemestrat. känns lite både och faktiskt. det kan iofs bero på att jag kanppt sovit nåt i natt. för det första så var det inte så lätt att gå i säng tidigare (har varit uppe alldeles för länge sista veckan), sen kunde jag inte somna för det blåste och regnade som tusan, vinden riktigt visslade i fönstrena. och när jag väl somnade vaknade jag och var kissnödig - twice. inte kul att stiga upp tidigt. under semestern har jag bara klivit upp före 7 om jag skulle med ett tåg till nåt kul!

med det här vädret känns det som att hösten verkligen är här. är det lika illa hos er?

först var jag helt inställd på att jag skulle jobba jourpass imorgon. sen kollade jag på det nya schemat och då hade jag ledig onsdag (något som återkommer ca var 12:e vecka eller nåt).
jag hade min lediga onsdag för 3 veckor sedan och det borde rimligtvis vara någon annans tur, men icke. iom att vi nyss har fått ett nytt schema så är jag ledig imorgon. men då ringer dom och undrar om jag kan jobba ändå då han som skulle jobba istället för mig måste vara hemma och vab:a och således kommer jag imorgon att cykla iväg till jobbet och jobba istället för mig själv, eller nåt... men eftersom jag varit inställd på att jobba så är det ju bara att köra på, sen gör det ju inget att jag får igen den inkomst jag förlorade på karensdagen!

jätteintressant eller hur? not.

det börjar väl bli dags att krypa upp i sängen om jag inte ska vara alltför grinig och trött imorgon. när man jobbar 14-timmarspass (eller längre med för den delen) funkar det liksom inte att bli less och lägga sig på soffan klockan åtta. när man jobbar såpass nära inpå människor som man ändå gör på ett behandlingshem så är ens eget humör avgörande för hur dom andra har det, både kollegor och dom inskrivna. är jag tjurig när jag kommer in på morgonen så känner ungarna det och blir likadana = en lika jobbiga dag för mig som för dom. jag tror att personer med psykiska besvär blir extra bra på att känna av andra människor. det är iaf min erfarenhet.

en sak som är bra med mitt jobb är att allt annat försvinner när jag är på jobbet. om jag har en massa saker att fixa eller är ledsen över nåt eller oroar mig för nåt så är det som bortblåst när jag kommer in på jobbet. alla min koncentration går åt till ungarna, var är dom? vem gör vad? vad kommer att hända nu?
när man hela tiden försöker ligga steget före i både tanke och handling så kan man inte gå och fundera på när man ska boka hemresan till jul eller varför han inte ringt eller att man ska komma ihåg e-bayauktionen som går ut klockan 9:14 om 3 dagar. i torsdags glömde jag tom att min cykel hade blivit stulen!

så imorgon kommer jag att lämna mitt liv för en stund och låta 6 ungdomar få "använda" mig till det dom behöver-någon att slå på, någon att få en kram av, någon att lägga över sin ångest på, någon som sätter gränser och står för det, någon som hämtar mjölken, någon som ser, någon som säger godnatt och sov gott.

får man gå i säng nu? jo, det får man väl?

nackdelen med att vara långledig är att det blir liiite jobbigt att gå tillbaka till jobbet. men jag vet att det går över när jag kommer innanför dörren. visst är det lite kämpigt att komma igång igen när man varit ifrån kidsen för det kan hinna hända mycket med dom på en vecka. samtidigt är det ju en stor del av ungarnas "jobb"- att våga lita på en vuxen och att vi vuxna kommer tillbaka fastän vi inte är närvarande hela tiden. så resonerar iaf jag.

nåväl. jag hoppas på en solig och fin fredag med många skratt och färre fighter. kanske lite glass ;-)

det blev inget tak alls. jag däckade i soffan och sov tills nu... men nu ska jag försöka kvickna till lite så jag kommer iväg på body combat!

tack och lov har jag "lättvecka" i veckan. jag ska inte jobba förrän på fredag. om allt går som det ska och ingen är sjuk vill säga. tyvärr finns det i princip inga vikarier att ringa in så det blir vi andra som får hoppa in extra. jag hoppas verkligen att jag får vara ledig för det behöver jag nu. hur roligt det än är att jobba så orkar jag inte hur mycket som helst när det är ett så intensivt arbete.

nog gnällt. det är inte ett dugg synd om mig. jag har det hellre så här än att jag är arbetslös!

jag har sååå mycket jag skulle vilja skriva om. men med det jobb jag har så går ju inte det. när man jobbar så nära människor som jag gör kan jag inte berätta om många saker som händer på jobbet. det finns alltid en risk att någon som inte ska läsa läser och lägger ihop små yttepyttebitar av information och får reda på saker som ingen ska få reda på. så tyvärr...

däremot kan jag säga att jag känner mig oerhört stolt över att ha blivit utvald för den tjänst jag har. jag vet att jag kommer att göra massor med fel och osluga saker en lång tid framöver, men jag hoppas att jag lär mig av misstagen. det är egentligen helt fantastiskt med ett jobb där man vet att det kommer att dröja minst några år innan man får kläm på saker och ting!

min nya arbetsplats (ett behandlingshem för barn och ungdomar) ligger ca 5 kilometer utanför centrum. vi huserar i ett stort, fint, nyrenoverat hus och strax bakom huset ligger ett naturreservat. man kan alltså inte klaga på arbetsmiljön!

kollegorna är schyssta och en brokiga blandning av olika slags människor. mitt arbetslag består av mig, en tjej i min ålder och en något äldre man som jobbat på företaget sisådär en 10 år nånting. det känns som att vi kommer att komma bra överens.

just nu bor det 6 ungdomar hos oss vilket är mer än tillräckligt för mig som är ny i branschen! de är alla fantastiskt charmiga men nog märks det att de har problem alltid... just nu känns det som att jag måste fokusera på att lära känna kidsen innan jag kan börja tänka i "behandlingsbanor". det är sjukt spännande och varje arbetspass är en utmaning! i like.

det var lite om mitt nya jobb.

idag har det varit en riktigt bra arbetsdag. för mig innebär en bra dag på jobbet bla detta: 

- inte för mycket att göra och absolut inte för lite!
- tillräckligt med tid för att slippa stressa på dom jag jobbar med
- "riktig" kontakt med dom jag jobbar med, inte bara medicinutdelning och artighetsfraser utan personliga samtal med substans
- tid att äta lunch i lugn och ro
- tillräcklig bemanning och gärna kollegor som jag trivs och kan skratta med

idag fick jag allt detta!
extra glad är jag över att jag fick ett (oväntat) förtroende från en rätt skeptisk person! sånt gör mig glad och säker på att jag valt rätt yrke.

har jag sagt att jag fick jobbet?