annaisa

ibland blir jag bara så sjukt less på att allt i livet verkar gå så enkelt för en del, och förstås så anser jag mig inte vara en av dessa (iaf inte just exakt nu). det är som att jag har använt upp min beskärda del av tur och problemfrihet redan nu och jag planerar väl för att leva sisådär en 50 år till. hur ska det gå till?

kan det vara så att jag ställer på tok för höga krav på livet? en mycket ärlig person har en gång sagt till mig att det jag letar efter finns inte. jag vägrar tro på det. och i sådana fall vill jag gärna upptäcka det själv. 

ja alltså det handlar främst om jobb. jag vet att jag skulle göra ett bra jobb och att jag har kompetens för de tjänster jag söker. jag har både utbildning och erfarenhet men, nej, det verkar inte hjälpa den här gången. vad är det då som saknas?

usch. blä. urk. fy. gnäll.

jag tycker att AF borde erbjuda stödsamtal hos terapeut för man blir snabbt nedstämd och självdestruktiv av att söka jobb. och därmed basta.