annaisa

när jag är och tränar så brukar jag träffa på en tjej som beter sig annorlunda än dom flesta andra på gymmet - hon pratar med folk. står det någon i närheten av henne så pratar hon med den personen. bara lite allmänt småprat sådär. jag har länge tyckt att det är både trevligt och upplyftande annorlunda.

idag berättade hon att hon bor på ett gruppboende. jahapp. vi som inte har några diagnosticerade handikapp ligger med andra ord lååångt efter många andra när det gäller socialt beteende.

apropå det så är det nog alla vi "normala" som lever och arbetar i skyddade verksamheter och inte dom som är handikappade. på våra arbetsplatser är det oftast rätt likformigt, sällan är någon särskilt annorlunda, och i såna fall så betraktas den personen ofta som "udda" eller "svår".