annaisa

en vecka som präglats av oro och ovisshet avslutas med dunder och brak på ett bröllop i malung.
den här veckan har jag inte känt mig lugn och avslappnad en enda sekund. knappt ens när jag sover. tack och lov faller bitarna på plats eftersom. eller egentligen så är det väl så att tiden går och tillslut är tiden förbrukad och det går inte att göra nåt mer.

som det här med bröllopet. jag känner enbart brudparet, ingen annan. men det är rätt okej, jag kan absolut sticka iväg på saker utan att ha "kompisar" på plats. däremot blev det lite trassligt när dalatrafik inte erbjöd nån möjlighet att åka upp i tid. antingen hade jag fått åka upp igårkväll eller så hade jag kommit för sent. men det löste sig genom att jag får åka med några som jag inte har en aning om vilka det är! och allt sånt här kan jag oroa ihjäl mig av. jag är ingen spontan människa utan jag vill ha en plan. jag vill veta vad jag kan förvänta mig.

hursomhelst så är det just nu en yttepytteliten del av mig som tror att detta kan bli kul medan större delen av mig önskar att jag inte hade tackat ja... hoppas att det vänder. jag ska försöka se till att det vänder.